Torrt hö är helt överlägset som grovfoder till en häst. Tyvärr har svårigheten med att bärga ett bra hö ökat användningen av ett förtorkat ensilage som man kallar hösilage och som har en högre torrsubstans. En hög torrsubstans gör att grönmassan inte ensileras eftersom det finns för lite vatten för att mjölksyrebakterierna skall producera mjölksyra och i hösilaget ökar risken för jäst- och mögelangrepp. Effekten för hästen är en dåligt fungerande matsmältning med diarré.

Fråga alltid efter torrt hö och en höanalys och köp grovfoder som räcker hela vintern så du slipper foderbyte under vintern. Hö är alltså det bästa grovfodret för hästar och om du har ett bra hö så undvik att ändra fodergivor.  Är du osäker på att du fått ett bra hö så kan du skicka in det för analys, men ofta brukar den som säljer hö ha en analys gjord. Kom också ihåg att hästen behöver fri tillgång till grovfoder för att hålla värmen. Vid användning av halm så är det havrehalm som passar hästen bäst.

Hel havre

HAVRE är det bästa kraftfodret till hästen. Men man skall också vara medveten om att det finns stor variation i stärkelseinnehållet i olika partier. Även havre skall helst inköpas från samma parti för att täcka behovet under vintern just på grund av att olika mycket stärkelse i olika partier kan orsaka kolik. Viktigt är att man ger grovfodret före kraftfodret för att det inte skall passera stärkelse för fort ner i tarmarna.

Det kan vara ide att analysera havren om den skall utgöra en stor del i foderstaten.  Om man tittar på havren så skall den vara gul, inte gråaktig, 1 liter havre skall väga 7 hg och den skall ”prassla” när man låter den rinna mellan fingrarna och ner i havresäcken.

Många tycker att deras hästar blir för pigga av havre men det brukar gå över om man fortsätter att ge under en tid. Andra kan tycka att all havre kommer ut med träcken men på ett kilo havre går det runt 30 000 kärnor. Tycker man att det finns mycket kärnor i gödseln kan man räkan dem, om det finns mer än 250 stycken får man kanske kolla hästens tänder.

Mixtra inte med kraftfoder och prova olika bara för att någon annan använder en annan sort än du själv. Om inte hästen behöver kraftfoder så ge inte det och absolut inte bara ibland för att du skall ”peppa upp” den av någon anledning.

VATTEN är så viktigt, var noga med att ha koll på att din häst dricker. En stor bidragande orsak till kolik är att hästen dricker för lite vatten. Man har märkt en markant ökning av kolikfall när det blir kallt och orsaken är i de flesta fall brist på vatten och att hästen äter snö. Hästens matsmältning är anpassad efter att äta gräs som innehåller 80 % vatten och en utfodring med hö och havre innehåller cirka 35 % vatten. Det innebär att tarminnehållet blir torrt, orsakar förstoppning och med kolik som följd. Se till att det finns ett uppvärmt vattenkar i hagen under vintern och att vattenkopparna i stallet har ett flöde på minst 8 liter/minut motsvarade det hästen får i sig på samma tid om den dricker ur en hink, är flödet i vattenkoppen lägre får man kompensera med hink.

Självklart måste vattnet vara rent, det är inte helt ovanligt med förorenat vatten vilket gör att hästarna inte dricker. Det kan förekomma både svamp och bakterier, det kan vara klorerat och det kan finnas tungmetaller i vattnet vilket orsakar hästar ohälsa.

Att använda Kolloidalt Silver som vattenrening fungerar alldeles utmärkt.

TÄNDERNAS kondition är ju en förutsättning för att hästen skall kunna tugga fodret också. Det har blivit rätt vanligt med foderinpackningar och karies hos dagens hästar. Om hästen har problem med skarpa emaljåsar (vassa kanter) så brukar det ramla foderbollar ur munnen. Det hör till god hästhållning att med jämna mellanrum se över hästens tänder.

Hästen tuggar med 58-66 tuggrörelser per minut när den äter hö, och med 100-105 tuggrörelser per minut när den äter gräs. Hästen växlar mellan att tugga på höger respektive vänster sida ungefär var femte minut. Har hästen ont i ena sidan av munnen kan det leda till att den endast tuggar på en sida istället för att alternera sida.

Skarpa emaljåsar gynnas av en kraftfoderbaserad diet medan en diet med hög andel grovfoder minskar utvecklingen av de skarpa åsarna. Man räknar inte detta som ett sjukdomstillstånd men det påverkar hästens välmående negativt om den har skarpa kanter på tänderna.

Foderinpackningar utvecklas genom att utrymme bildas mellan kindtänderna. De starka krafterna vid tuggningen kommer att göra att foderinpackningarna blir djupare och djupare, de orsakar till slut en smärtsam inflammation med fickbildning och kan ofta orsaka tandskador.

Foderinpackningar kan också leda fram till karies och man har sett på svenska hästtandvårdskliniker att det under de senaste 10 åren så har kariesförekomsten på *P2 i överkäken ökat.

Bett i munnen kan påverka strukturer i munhålan och samtidigt orsaka besvär med tungan och läpparna. Enligt forskning är skarpa bett och hårda tygeltag det som orsakar mesta besvären och tungan är känsligast.

Fodra heller aldrig med fruset ensilage eftersom det kan orsaka tandskador.

PÄLSEN och en frisk hud är A och O för att klara vintern. Rykta hästen ordentligt varje dag (300 tag på varje sida fick jag lära mig) då sätter du också igång en bra cirkulation vilket är viktigt för att hästen inte skall frysa i vinter.

När hästen utsätts för mycket regn växer det ut en päls med många långa hår. Dessa tovar ihop sig så att de bildar ett paraply som leder vattendropparna utanför kroppen. Regnet kan vräka ner, men det bekommer inte en häst med en "regnpäls". Under "regnrocken" är han torr och varm.

Om du har hästen i lösdrift skall det finns vindskydd och det ska vara tillräckligt stort så alla hästarna i hagen kan få tillgång vid behov.

UTAN HOV – INGEN HÄST. Anlita alltid en utbildad hovslagare eller hovvårdsspecialist. Lär dig själv om hur en hov skall se ut, hur vinklarna skall vara, det är så viktigt att du också är införstådd och kan se när det är dags att verka för att hästen inte skall få problem i kotor, leder och rygg. Hoven har många uppgifter att fylla men skall framförallt bära vikt, dämpa stötar, tåla nötning, vara blodpump och utgöra halkskydd.

Lars-Erik Magnusson har gett ut ett häfte som heter Hovvård och hovbeslag och som kan vara mycket användbart för att lära sig det elementära om hovarna. 

VIKTIGT är också att du visiterar din häst varje dag vilket du kan göra samtidigt som du ryktar den. Det är bra att veta din hästs normala temp då vet när den har feber, att se över slemhinnorna som skall vara ljusrosa i färgen och fuktiga. 

Du kan också göra en allmän hälsokontroll genom att skicka in för mananalys en gång om året för att se att allt är som det skall.

AVMASKA inte rutinmässigt, håll god hygien i hagarna, växelbete om det är möjligt och sänd in träckprov för att kolla masken.

Tyvärr har den rutinmässiga användningen av maskmedel (under 2002 såldes över 5 ton) resulterat i att parasiterna utvecklat resistens mot avmaskningsmedel. Maskmedelstillverkarna säger också i sina rekommendationer att upprepad behandling kan tänkas leda till resistenta parasiter. Om parasiterna en gång blivit resistenta förblir de okänsliga och svarar inte på maskmedlet ens efter flera års uppehåll.

Alla avmaskningsmedel skall användas med försiktighet även med tanke på biverkningsrisken för hästen. Överdosering är vanlig på grund av att maskmedlen lagras i fettcellerna, varifrån det långsamt frisätts och bryts ner i levern till mindre fettlösliga metaboliteter genom oxidativ biotransformering. Den aktiva substansen utsöndras i huvudsak via gallan och avföringen. Det tar cirka 3 månader för en frisk lever att bryta ner och utsöndra avmaskningsmedel.

Man rekommenderar idag att träckprovsundersökningen görs i april till maj innan gräshagarna tas i bruk samt på hösten i september till oktober. Föl har lite andra rekommendationer. Vid kraftig infektion kan man behöva ta ett träckprov efter avmaskningen för att se att den gett önskat resultat. Om hästen drabbas av kolik kan det vara en signal på parasiter eftersom de påverkar mage och tarm.

Det är även vanligt att ge förebyggande naturprodukter för att minska parasitangrepp.

Fyra vägar föra ut

Allt hästen äter kan bara tas in EN väg i kroppen, genom munnen!

Men faktum är att kroppen är försedd med FYRA utvägar för av avfallsprodukterna vilket visar vikten av att toxinerna skall lämna kroppen så fort som möjligt och det är här den största hjälpen skall sättas in. 

De avgiftande systemen är: Huden, lungorna, tarmen och njurarna. Via huden utsöndras de fettlösliga toxinerna och urinsyran, den gasformiga avgiftningen sker via lungorna, tjocktarmen avlägsnar de fettlösliga toxinerna från organismen och via njurarna befrias ämnesomsättningen från de vattenlösliga toxinerna. 

I vårt arbete med hästarna har vi lärt oss en del om hur den friska kroppen fungerar, vi har lärt oss deras symptomspråk och det som känts viktigast för oss i vårt arbete har varit att försöka följa naturlagarna, så långt det är möjligt, i den behandling som eventuellt behövts.